Om Sappo funnits kvar hos oss här på jorden(han gick bort 1980), hade han haft en egen blogg, som skulle kunnat heta;
Mina Hundår
Doggystyle
Varför äta hundmat när det finns entrecote?
osvosv
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
En valthornists, arrangörs och Pappas bekännelser!
Om mig
Länkar
Bloggarkiv
-
▼
2008
(102)
-
▼
januari
(11)
- Klipp näshåren!
- Dagens lunchtips, nämen, lax igen?!
- Tänk om de varit fotbollsspelare...
- Kossorna skiter för löst!
- Bröderna Schulman toppar fortfarande...
- Insidan som räknas, jamen utsidan då?
- Sappo!
- Det här var ju meningen att visa könsroller, men...
- Rolig historia!
- I Indialand bak...
- Det nya årets löften!
-
▼
januari
(11)
7 kommentarer:
Jag förstår precis hur du känner. Jag förlorade också min hund fast 1996. Han föddes det året din hund dog förresten, vilken slump. Jag tänkte ta mig in på den här bloggen också och kanske bidra med lite profilanalyser. Hoppas det är okej. Fastnade på den här där du visade vilka känslor du har för djur. Äntligen, den där Steffe verkar inte alls förstå hur viktigt det är med djur.
Tilläggas kan att make J i dag berättade att han i går övervägde att gå till Fältöversten och inhandla ett marsvin, och det utan att fråga! Hjälp! Han måtte ha ett gediget djurintresse...Det är alltid spännande att upptäcka nya sidor hos den man man levt ihop med i 17 år.
Makan
Jag förstår visst hur viktigt det är med djur, vad ska man annars äta..
Hörru Ekström, du har ju ätit upp djurens mat i många år, nu vill du endast äta dem, inte ha dem som husdjur och ge dem kärlek?!
Välkommen Nackaglittret!
Stefan behöver en kram, inte psykoanalys, för tillfället iaf!
Tack för välkomsthälsningen! Klart Steffe behöver en kram det andra är väl över hoppas jag. Man måste gå vidare från allt navelskåderi och ut i stora världen. Extra plus att du är så djurintresserad. Jag har haft kanin i uppväxten om du vill få lite råd och tips.....
Kaniner är fina, men lite ängsliga tycker jag. Chinchillor är mer varma och pålitliga har jag fått för mig.
Jag fattade som att det var ett marsvin du var ute efter. De tror jag är lite tråkiga. Håller med om att kaniner är lite ängsliga. Vår blev uppäten av räven i ett radhusområde. Hela min klass (gick i 2:an) var ute och letade förgäves. Det var på den gamla goda tiden när man ställde upp för varandra. Själv satt jag på mammas jobb och var ledsen under tiden. Inte särskilt kreativt kanske. Om du skulle satsa på kanin tror jag bestämt på en stor maffig fransk vädur. De är hur fina som helst och verkar lugna och stabila. Vi hörs.
Skicka en kommentar