onsdag, februari 07, 2007

När jag var..


...liten så fick jag inte sjunga barnvisor med symfoniorkester, än mindre se nån spela live. Det berodde inte på föräldrarna utan mer på geografi. Mina barn har sett allt, både Carola, Dramatenpjäs, baletter, skolkonserter med massa olika orkestrar och allsköns kreativ kultur. Stockholm är suveränt på det viset där skolteater och skolkonserter funnits sedan snart hundra år. Det är inte fel på nåt vis att låta barn sjunga karaoke på musiklektionerna, men de tror ju att musiken är gjord av maskiner. Det kanske motsvaras av att stockholmsbarnen tror att mjölken de dricker också görs av maskiner.

Majas alfabetssånger(därav bilden med ett alfabet, sanskrit) är ju helt suveräna, kanske tillochmed bättre än Georg Riedels barnvisor, de har oftast en textrad och melodierna är enkla att komma ihåg, jag sitter just nu och arrangerar 3 sånger för symfoniorkester och barn, "K" 7 år och "O" 3år gjorde en enda tagning mot mina skissade "arr" med stor framgång. Enda kruxet är att "O" gärna byter ut de vackra blomnamnen mot antingen bajs, eller kanske än mer sofistikerat; bajskorv.

Om det egna filmmusikkomponerandet kunde lugna ner sig skulle man kanske skriva lite barnvisor som handlar om just det som 3-åringar tycker är spännande och kul att säga...

2 kommentarer:

Mange sa...

Bajs och bajskorv äro fina ord de med. Det är bara associationerna det är fel på...

Anonym sa...

Jaha. Mange tog verkligen orden ur munnen på mig. Bajs,bajs ,bajs och så lite kizzz. Manges favoritord,han,Mange,är väl knappast ett barn längre bara b-------g.Jag menar INTE barnslig. Ha´de Rolf