Apropå jämställdhet...

I och med att "Skriet från kärnfamiljen", alltså boken, har precis släppts så är det väl på sin plats att kända kvinnliga skribenter har åsikter. Speciellt de som har jobbat i 140 knyck med diverse mediaprojekt samtidigt som de servat sina män och bakat bullar åt sina barn. Felet är bara att de läst överskrifterna och tittat på bilderna, det räcker faktiskt inte! Åtminstone inte för att få ha åsikter om innehållet i krönikor eller spalter.

Man kan ha mycket åsikter om jämställdhet där det mesta faktiskt kretsar kring föräldraledigheten, egentligen konstigt, för den skulle man kunna styra hårdare ekonomiskt för att uppnå resultat.

Men, som vanligt sätts motargumenten in med kraft från många politiska håll att friheten är viktigare än ekonomisk styrning. Då innebär det att det är frihet för män således och detta gör i sin tur att den indirekta ofriheten för kvinnor bromsar löneutveckling, karriär samt sammanhängande studier som leder till ett jobb i en icke kvinnodominerad bransch, för hur ska man annars förklara löneskillnader mellan könen och framför allt varför det finns kvinnodominerade låglöneyrken..

Men tillbaks till det där med alla måsten som styr kärnfamiljen; den renoverade hallen, alltid nybakade bullar osvosv. Jag skiter i hallen och jag skiter i bullarna men det där om att skryta med halvfabrikat angående maten för att markera sitt missnöje med alla måsten, det håller jag verkligen inte med om.
Att äta middag tillsammans med familjen varje dag klockan 18, SHARP, är nog viktigare än man tror, dels för näringsriktigheten, dels för att lära barnen hur man lagar mat, och faktiskt också för den egna kreativiteten som jag är helt övertygad om att den blir stimulerad vid matlagning, eller så är det bara jag som blir det;)