Nej, varken eller, icke talang och inte ung! Men, dock, den bästa solisten med råge var i gårdagkvällens tävling/konsert Håkan Björkman med sin trombon. En riktig solist med alla ända och okända epitet, typ; stora musikaliska utsvävningar, inga nerver, instrumentnedtagningar à la Christian Lindberg osv.
Den mest talangfulle solisten i mina ögon var Sami al Fakir, han är bara 24år och spelade mkt musikaliskt med sin tuba, han är den enda musiker jag känner som kommer undan med följande replikskifte på ett rep;
Dirigent; - Ni får spela "tasto" i fiolerna så ni blandar klangen med solisten!
Solist(som vänder sig mot konsertmästare och viskar lite för högt) ; - Sa hon tasko?!
En annan stor behållning är som vanligt när Jocke Agnas spelar, igår var den stora behållningen solostycket Solus, av Friedmann.
19 kommentarer:
Hmmm...visst är han duktig herr Björkman, men som du sa, det är lite tragiskt att man inte satsar en så stor prissumma på en ung talang. Visst måste pengarna behövas mer där?
Håller med, men man kan väl se prissumman som ett stort solistgage i Björkmans fall, han spelade Leopold Mozart helt överjävligt bra.
Tjena snygging! På tal om talanger... Madame W.
Ska man egentligen tävla i musik? Räcker det inte med den extrema konkurrens som ändå finns i branschen. Hela yrket är ju som en enda lång tävling. Att komma in på musikhögskola, få jobb, provspela, solistiska framträdanden etc. Ett yrke som i stora delar kräver att man ständigt är på topp och har enorma nerver - Hur orkar ni? Madame W
Det gör vi inte! Inte med hälsan i behåll i alla fall...
Få pengarna att räcka till kanske...
Nu gillar jag alla solisterna i det här gänget, och kan man få fler ungdomar intresserade av den här typen av musik är det great.
Vadå pengarna att räcka till? Är tävling det enda sättet? Ger inte det en signal till politikerna att för att kunna leva på musiken måste man vara så jävla bra att man klarar av att ständigt vara solist? Madame W
I mina drömmar som inte slutar med yxmördare som sliter huvudet av en, där hoppar en strippa upp ur en tårta till slutfanfaren i Strauss 2:a hornkonsert, naturligtvis med en check laddad med molto pengar instoppad i stringtrosan. När jag vaknar, lätt svettig, inser jag att några långa toner på jobbet ger mig precis lagom till hyran och mjölken.
Dessutom är dessa prispengar från ett privat bolag, va? Inte en skattekrona där...
Några långa toner...? Lite fler och aningen snabbare, va?
Stämmer Mange, men jag håller nog med Brynhilde också. Litegranna iaf.
Förresten skiter jag i Provspelningen i juni, puhh
Vilka konstiga drömmar ni män har!!!! pengar och popuptårtor, hm...
Håller med föregående författare. Gå och lägg er och berätta om era drömmar för fruarna. Vem vet...
Madame W
Då får det bli tårta utan mandelmassa...annars blir det en tur till akuten istället för till...
Vilken provspelning...?
Trodde jag sa det, San Fransisco. Typ 40 utdrag, men det coolaste hade varit att proven börjar i fel ordning med ett eventuellt orkprov först med Mahlers 5a, hela satsen, och 10 minuter ur Mahlers 3a, för att sista rundan spela Strauss 2a.
Skicka en kommentar