Lilla Olle blev väldigt upprörd när han förstod att musslorna som jag sköljde i en stor bytta skulle tagas av daga i kvällens Bouillabaisse, mest antagligen för att han själv ville kasta ner dom i grytan. Den blev så förbaskat stor att jag funderar på att ta med den till morgondagens konsert och bjuda publiken på middag efteråt, den skulle redigt räcka till 980 personer. Det kanske dom behöver efter C.M von Webers 2:a. Tur att vi spelar Mozarts fina g-durkonsert med "kanonen" Matthias Kirschnereit. 3/4 av programmet tar jag "Cum grano salis".
Det är lätt att vara klok och ha åsikter om program man ska spela men det är faktiskt inte så lätt att alltid ha både publika och framåtskridande verk. Jag har jobbat i orkesterns programråd i 3 år och vet vilket jobb man lägger ner. Nu får vi chansen att lära oss uppskatta Weber på turné.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar