DET SVENSKA DASSET – INTE BARA EN SKITSAK

Så heter en bok om utedass av Kalle Bäck, titeln förklarar det mesta. Boken handlar om dassets sociala betydelse, varför det finns flera hål men även om vad som kunde, eller kan sägas där. Jag är iallafall glad att mina barn inte vet nåt annat än dasset som jag och min pappa monterade ihop för 5 år sedan på vårat lantställe. Annonsen i tidningen LAND var spetsfundig; Utedass säljes i delar, skitlätt att montera själv. Dasset köptes förstås nyproducerat ifrån nån liten träförädlare i Småland. Vi kommer aldrig att skaffa vattentoalett på landet, kanske mulltoa.( i och med det här uttalandet slapp vi de mest krävande Stockholmspolarna...)

I kväll under ABB's sponsorkonsert i Västerås satt en Kinesisk familj längst fram i första radens fond, 4 meter upp och kanske 3meter från scenkanten, de snackade så starkt att orkesterns pråliga påfågel, 1:a trumpetaren, stördes i sin koncentration inför sitt solo i Ravels Tombeau de Couperin. Trumpetaren tecknar med fingret mot munnen att så där gör man inte, kanske ett himlande med ögonen och ett lätt huvudrusk borde fått vännerna(ABB-spionerna med barn) från Kina att tystna, men ack, de vuxna visade genast de 2 barnen att trumpetaren satt och vinkade till dem vari barnen höjer rösten ännu mer, dessutom med lite fniss. Jättekul tyckte jag som bara såg aktiviteten, inte hörde nåt, från min sida av scenen.
Ännu en bra dirigent med svensk(norsk)bakgrund dirigerade, Johannes Gustavsson. Mycket habil, samma bakgrund, integritet som igår nämnda dirre Björkman. Hoppas nån av dessa kniper ett ansvarsjobb nånstans i Sverige, snart.