"The hills are alive"...

...with the sound of music. -Ska det vara så, är det så vi vill ha det? (Sagt i sann, hetsig PlusSverkeranda). Sol och regn över Sälenfjällen, det kan bli som överskriften att jag springer över en äng sjungandes dessa strofer med "kaninvibrato", men det spelar ingen roll, det finns tydligen playstation och massa faciliteter där vi ska bo. Barnen ska gå i skidskola varje förmiddag och man får välan se hur det går...

Bilden föreställer jag och "A" när vi letade efter en tillräckligt flack backe vid vår förra skidsemester, haha.

Jag har just opererat in en Pacemaker på grannen...

Nejnej! Nåt mycket mer komplicerat, ett par fläktar i Datorn behövde bytas och jag trodde att det skulle gå bra att göra själv... Tjena! Första steget var att hitta passande reservdelar som skulle göra datorn ljudlös. Sen konvertera dessa fläktars infästning att passa ljud och grafikkort, tillika huvudfläkten till moderkortet. Oh My God. Kineserna som äger Datameckarfirman i Hötorgets T-bana var hjälpsamma och påpekade försynt att det nog var bäst att de gjorde detta åt mig. Jag insisterade på att få köpa reservdelarna och göra detta själv. Nu har jag skruvat isär datorn 3 gånger och satt ihop den 2(!) gånger. Nerpackningen av alla delarna i en resväska och promenad upp till tunnelbanan tog 10 minuter. Ojojoj, kved den trevligaste av killarna på datafirman åt min väska med nedskruvad PC medans den andra killen enträget försökte ruska ur några kvarglömda skruvar ur ett annat datorhölje.

En liten nudd med dammsugaren hade skadat moderkortet oreparerbart, jag har KASTRERAT min egen dator som jag är i så stort beroende av just nu, en massa musikarr mm ligger och kan inte bli nådda, hos en kinesisk datadoktor. Uh!

Sen vill jag bara tillägga att när jag var liten hette datorn; datamaskinen. De enda som fick greja med dessa var klädda i vita arbetsrockar, datamaskinerna kom från LM Ericsson och NorskData.

Vill bara säga...

...att jag är oerhört glad över att välgörenhetsprojektet går bättre än väntat, nästan alla musiker jag har ringt har tackat ja till att spela in barnskivan (det är inget litet coverband utan stor symfoniorkester). Låtarna är färdigarrade, "C" är i öst och coachar de som ska lägga på sången, ljudteknikerna har börjat planera dukning i en av Radiohusets stora studios. Mer info inom kort!

Tidsperspektiv

Vår dotter Kerstin sa för några år sedan när hon var i 3-årsåldern;

- Det är inte jag som växer, det är ni som krymper!

Detta svar gav hon på min uppmaning att äta upp maten så att hon växer ordentligt. Barns logik kanske inte är så dum när allt kommer omkring! Hon hade kanske genomskådat mitt mattjat och ville få ett "End of discussion".

"A" frågade om jag skulle ha hjälm nästa vecka i Sälen. - Nej! Sa jag. När jag var yngre åkte jag rätt mycket utför, både i närheten hemma, och på skolresor till Sälen och Idre. Utan hjälm.

- Vad händer om du kör in i en tall då? Frågar hon igen.

- Det är bara barn och utvecklingsstörda som har hjälm! Svarade jag.

- Just det! Poängterade hon.

Jag skulle inte ha sagt det där med utvecklingsstörda och barn, jag skulle ha ifrågasatt det där med tallar mitt i pisten istället. Godnatt!

Inversion! Inte Invention!

I måndags morse när jag gick till jobbet insåg jag hur skitig luften är i Stockholms innerstad, solen tryckte på rätt bra och gav upphov till sk inversion, skiten, partikarna och föroreningarna stannar kvar på marknivå och andas in av oss själva och våra barns oförstörda lungorgan.

Jag skrattade så jag nästan kissade på mig när jag fick höra att min fru och min syster är ambassadörer för den största thefabrikören i världen, missförstå mig inte, the är bevisligen nyttigare än kaffe och har nån slags helande verkan om man klunkar i sig rätt sort. Enda kruxet är att de stolta theambassadörerna måste skicka en himla massa sms och e-postreklam där det ibland står; "Du får en vackrare insida", och andra saker för att locka över espressofreaks till ört och Roibusträsket. Med tanke på allt annat vi drar i oss (läs inledningen i detta inlägg), så tror jag inte teet spelar nån roll.

De skriver dessutom inget om att utsidan blir vackrare av the, så, den blir nog gråare och tristare.

Jag tillbringade hela gårdagskvällen framför blocket och andra annonsforum för att hitta 1:a bonusen åt theambassadörerna; en ädelträlåda med fack för thepåsar, jag gick bet, men ska kolla med en krögare i vårt hus om han kan fixa en snygg låda från det stora theföretaget.

Det här är det dummaste jag gjort på länge...

Det är ju en lysande idé, klättervägg hemma, inne, i matrummet med sina stora väggytor. Med nästan 4 meter i takhöjd blir det rätt cool. Men, när "O" snart 4 år klättrar upp och jag inte når honom, ens fötterna, så inser jag min dumhet, det fattar ju vem som helst att han kommer att bestiga Mount Brahegatan när vi inte ser.

Den enda skadepreventiva åtgärd som finns för denna gymnastiska installation ("greppen" är estetiska och ergonomiska, inköpta på Designtorget) är en hotellobbyklocka, ni vet den där man dunkar till och ropar; -Piccolo!

Den monteras i taket, och plingas på när man vill ner.

Angående föregående blogginlägg; jag tycker VERKLIGEN att man kan skämta om Anja Pärsson. Det är mycket bättre att skämta om en så otroligt lättsam sak som det där med hennes otroliga benfysik som hon ägnat många år av sitt liv för att bygga upp, än att ha köksbordsfobier om invandrare och homosexuella.

Nu när jag ändå är igång med lite seriöst tyckande så FATTAR jag inte problemet med pengarna staten betalar ut i Föräldraledigheter, ska vi få ett mer jämlikt samhälle där båda könen har samma utgångsläge för jobbkarriär, så bör det vara 50-50 mellan föräldrarna i uttagna dagar, basta. Ok, ingen frihet, men, jämlikhet!

Igår körde en vespa på min gymnastikskobeklädda högerfot på ett övergångsställ med rödlysen, han körde mot rött. Jag såg rött och lyfte upp lille "O" för att springa ikapp galningen och läxa upp honom. "O" fattade att jag var rejält upprörd och erbjöd generöst med nedbrottningshjälp om vi skulle hinna ikapp. Grabben på vespan blev nog rätt skraj när han insåg att han var jagad och brakade in på Jungfrugatan mot enkelrikningen i säkert 50 knyck, jag hade en hopfälld sparkcykel i ena handen som säkert uppfattades som nåt slags vapen, därav den andra lagöverträdelsen inom 1 minut. Det hände inget mer, vi hann inte ikapp "busen", foten klarade sig utan några bestående men. "O" tyckte att hjulspåren på min högra svarta mockagympasko var klädsamma, nåja, riktigt så uttryckte han det kanske inte, men det var vad han menade.

Igår spelade jag Mahlers 7:a, ni satt väl klistrade vid radion och inte vid tv:ns Let's Dance?! Konstigaste symfonin av denne kompositör, som kräver en dirigent av rang för ett bra framförande, dessutom krävs en riktigt bra 1:e trumpetare och en 3:e hornist utan nerver, som tur är råkade allt detta finnas i gårdagens konsert.

Själv ska jag kanske provspela för 2:a gången på 10 år, 2 hornkonserter och 40 orkesterutdrag, haha. Vi får väl se, men den här gången ska jag inte göra nåt misstag att spela tidstypiskt eller dylikt, det blir pang på rödbetan, iaf i Strauss 2:a hornkonsert som är i första omgången. Återkommer om detta. (Om det går bra, så att säga, hehe, gulp...)

Det här är det elakaste jag nånsin skrivit!

Vi åker till Sälen nästa helg och blir där en vecka. Ska bli skönt med en veckas semester.

Men idag säger frugan; -Anja Pärsson och några fler landslagsstjärnor kommer att vara där samtidigt som oss, nån slags uppvisning tror jag.

Jag fick en sur uppstötning samtidigt som mina knän började darra. Då måste jag ju genomföra det jag tvångsmässigt funderat över, nämligen Anjas lår. Inte för utseendet på dessa spiror, nejnej, jag ska ta med ett lasermått och ett vanligt mått för att beräkna omkrets och längd. Jag ska också försöka låna min syster kostrådgivarens våg som man mäter skelett-tjockleken med.

Har ni sett dessa groteska ben i slowmotion i SuperG eller Slalom, helt enormt, låren arbetar i sann BelgianBlueanda (Genmanipulerat nötboskap med dubbla lårmuskler). Knäcker jag koden för den ekvationen, mellan kött, ben och hållfasthet kommer jag troligen att bli ekonomiskt oberoende för mina upptäckter.

Enda problemet är väl hur det ska gå till, jag kan ju inte gärna åka ikapp henne i pisten, och endast gud vet hur det skulle gå för mig om jag vid hotellfrukosten smyger mig fram till henne för att mäta och väga henne utan tillåtelse.

Vårtecken 2

När man knallar GrevTuregatan varje dag för hämtning av barn, ser man hela tiden, alltid, tonårstjejer rökandes, drickandes 42kronorsLatte. Vem ger dem pengar? Föräldrarna? Vem köper cigaretter åt dem?

Spaning efter vårtecken 2;

Nu har 42kronorsLatten bytts ut mot Frozen StrawberryDaquiri för 62 kronor, det är ingen sprit i naturligtvis, men drinken ser ut som en riktig. Nästa gång jag ser dessa bortskämda och "brådmogna" barn på "Tures", "Grodan" eller "Ett litet hak" så ska jag fråga om det är lakrits eller chokladcigaretter de röker, att fråga om de röker kaveldun, som en jag gjorde i min ungdom är nog lönlöst, tror jag...

Norrmän...

Kolla in den här "gutten". Smart eller cool, döm själv.
Klicka HÄR.

Snart påsk, med skidåkning?!

Men först ett par skrivjobb, kompletteringar till nya Roy Anderssonfilmen Du Levande som jag trodde vi hade klar. Men som i andra konstnärliga yrken och uppdrag blir det aldrig klart, ens efter premiär. Skit the same, kul i studio ett par dagar till.

Sälenresan med familjen beror helt på snödjup och antal öppna pister.

En liten kontring...

Kolla in den här killen, han är liksom Mange Franzén's en Idoldeltagare.
http://www.youtube.com/watch?v=dAcnr4OtoZk

Ni följer väl Fichtelius "Perssonsåpa"!

Göran Persson kan verkligen sin Machiavelli, som i boken Fursten från 1500-talets början beskriver många maktverktyg och hur man blir den som bestämmer. Jag kan inte tänka mig att Persson rådbråkade Pagrotsky angående omröstningen om EMU, klart som tusan att han lackade ur, "Paggan", och körde eget race med nejtackarna. Det har ju visat sig att Göran Persson har varit omgiven med idel ja-sägare, alla andra har fått tråkiga invektiv slängda efter sig, åtminstone i Fichtelius sällskap.

En upplevelserecension!

Som småbarnsföräldrar går man ju inte på de flashigaste matställena, krogarna i stan. De gånger jag och "A" har gett oss ut för att pröva nåt nytt ställe i Stockholm har vi slutat på ICA, handlandes en mör köttbit med tillbehör. Även på namnkunniga krogar som Gondolen m fl har smaken och miljön inte förankrat priset, enda stället vi gladeligen slantat upp rejält med stålar för en avsmakningsmeny ligger på hemmaplan, Dala-Husby Hotell.

Tills nu.

Vi åkte med ett gäng till Aspa Herrgård vid Vätterns norra strand, där vi började vistelsen med roliga aktiviteter som lerduvsskytte m.m. (ingick i en femkamp), superkul. Tillbaks på Herrgården i termobyxor och rosiga kinder serverades Afternoon Tea med alla tillbehör som smörgåssnittar, nybakta scones och bakelser.
Men till det viktiga, maten på kvällen. En slags avsmaknings, 6-rättersmeny med både pretentiösa och rustika inslag. Miljön i matsalarna på Aspa är verkligen suverän, mysiga eller ståndsmässiga, jag har svårt att riktigt kategorisera. Ståndsmässiga först, men efter lite vin, mysiga...
Först ut var en tunn skiva rostad brioche med rökt sillkaviar (Avruga), en liten klick limesorbet och ärtpuré. Just den här kaviaren hade en lätt touche av citrus som gjorde blandningen med sorbeten perfekt tillsammans med ärtpuréns sötma.

Två terriner, en med snökrabba och en med tomat fick oss att tänka på discoverykanalen på tv där man fiskar dessa krabbor under stora svårigheter, krabbriletten var perfekt medans tomat-terrinen skulle behövt sötare tomater för att matcha ordentligt.
Till dessa två "förrätter" drack vi en Chilensk Chardonnay; Montes Alpha. Har aldrig testat förut men just denna, som jag inte minns årgång på, matchar gott och väl de Amerikanska eller Franska motsvarigheterna.

Sen kom höjdpunkten, iallafall för mig. Potatispuré med tryffel, Gruyereost och stekta fläsksidetärningar. Detta tillsammans med rödvinssky och en härlig Pinot Gris (Alsace) måste vara det bästa av kombinationen finmat och "husman". Helt enkelt suveränt.

Nästa höjdpunkt blev faktiskt inte maten utan vinet; Ett riktigt bra vin från producenten Prunotto som med sin känsla för bra markinköp hittat ideala förhållanden för Barberadruvan, jag är osäker på vinets namn, kanske Barbera d’Asti Costamiòl. Jag återkommer om det för det var nog bland det bästa jag druckit i "Italiensk väg". Hjortinnerfilébitarna var trevliga men jag hade nog behövt Kobebiff (Nötkreatur som lyssnat på Mozart och masserats med öl) till det här vinet. Sen var det andra i sällskapet som verkligen gillade hjorten bäst av allt.

Efterrätterna inleddes helfranskt med Fransk äppelkaka och en Roquefortglass a la "nya franska köket" som inte kan anses nytt längre. I vilket fall kräver det sin kock för kemin mellan "mögelglassen" och den alltid ganska söta franska äppelkakan, och i detta kök finns det såna kockar. Till detta drack vi bärnsten på glas, alltså Sauternesvin.

Slutligen ; Muscovadoparfait, banansorbet, chokladsandwich med rostade jordnötter. I kombination med denna skara sötsaker gjorde sig det söta röda vinet Aleatico väl. Jag har prövat både söta tunga Amaroneviner och söta röda bubbelviner från både Spanien och Italien, men detta var en ny bekantskap. Perfekt att stadga upp söta efterrätter med.

Övernattningen blev inte sämre än maten, fräscha rum och bra frukost.

Jag skulle inte tro att det dröjer länge innan vi försöker åka till Aspa Herrgård igen!

Det finns alltid större fiskar...

Alla som gillar fiske söker hela tiden efter rekord, denna jakt kan man översätta till i princip alla yrken eller hobbys.

En mycket talande bild av Gary Larson

Hade..

...Margot Wallström tackat ja till partiledarposten hos sossarna hade det inte varit frågan om nån könskvotering, hon var ju helt klart den mest populära och kanske kunnigaste kandidaten efter Göran Persson, man som kvinna. Jag undrar ibland om feministerna egentligen tycker att könskvotering är bra? När man läser Mona Sahlins tal så slås man många gånger av de klassiska sossedokrinerna om klasskamp, vafan vet hon om det egentligen, hon skryter ju ofta över sin tidighet som yrkespolitiker och sina kontakter med de gamla tunga, typ G Sträng m fl. Alltså inget vanligt jobb så långt ögat nått. Det kanske är oviktigt, men jag anser att hon är så uppvuxen med doktriner att hon inte vet hur de fungerar i verkligheten...

UPPDAT. Kolla den HÄR länken, Liza Marklund skriver om Sossarnas val av Sahlin, jag skulle kalla det inkvotering...

Old way!

Jag tillbringade en stund på förmiddagen idag i en mörk källare med idel vintageprylar. Jag hjälpte SoundtrackOfoOurLivesMattias med några pålägg. Vi spelade in på det gamla sättet med rullbandspelare utan datorhjälp, rockbakgrunden hade gjorts live i studion, det enda som lades på var mitt valthorn. Mattias gillar THE WHO, jag med. Deras basist som också var hornist plockade faktiskt fram hornet lite då och då. Vilket trumspel av Sandsten, han är nog den mest fingerfärdiga rocktrummis jag känner. Detta är musik till en större produktion i SVT kommande höst. Det ska bli ett sant nöje att kolla in denna. Har jobbat med seriens regissör förut, jäkligt proffsig. Inte bara för att han liksom jag anser att tyska Heimat är den bästa TV-serien någonsin, produktionsmässigt iaf.

Tänk vilket jobb man har, spela med de bästa rockmusikerna på förmiddagen för att sedan få spela Mahlers 5:a med en av landets Radioorkestrar ikväll.

Jag jobbar verkligen med min hobby och är tacksam nästan varje dag!

Vårtecken!

Boendes 75 meter från Stureplan får man de första vårtecknen från "Bratsen". Killarna med backslick(sk. kotlettfrisyr pga allt fett), pilotbrillor, Armanijeans, rosa Calvin Kleinskjorta samt Boomerangväst. När jag själv var ung så blandades takdroppsljud med fågelkvitter och föräldrarnas kaffetermos framför huset i vårsolen som ett första vårtecken. Tänk vad tiderna förändras.

Förkyld...

Det där med ont i kroppen, rethosta och lite fryssig feelin', man väntar bara på influensautbrott eller nån dunderförkylning. Nån gång vartannat år händer det, läkerol mot hostan, C-vitaminbrus samt hackade vitlöksklyftor nersköljda men Kan-Jang. Perfekt kur mot flunsan, men, läkerol har inget socker utan aspartam som har laxerande effekt, som det står i de små bokstäverna på asken, C-vitaminbruset är sötat med, just det, aspartam. Vitlök är välkänt för att få "ätaren" lite pruttig. Så kontentan blir alltså; artificiell maginfluensa där man effektivt har laxerat sig på syntetisk väg med sin huskur. Fan vet om man har skitit på sig eller helt enkelt svettats onormalt mycket i r-ven. Mahlers 5:a som ska spelas imorrn är så lång att jag nog får lite av bägge ovan nämnda symptom. OBS klicka på bilden och läs texten!

Glädje!

Vilken jäkla tur att avlyssningsplanerna fick sånt snöpligt slut, eller snarare tidsfristande. Hade man inte kunnat tänkt sig att vänta åtminstone till 29 mars, då ett delbetänkande i en snarlik och besläktad utredning skulle lämnas in?!

Tänk om Mikael Odenberg och alla militärer hade snappat upp mina topphemliga e-mail om hur man får ur tryfflar ur sina former utan att de får skavanker...

Ska ta med några lakritstryfflar till jobbet i morrn, sen är det bara 20 hallontryfflar kvar...

Ska nog boka tid hos "A"s kusin "M" för en ansiktsbehandling, bra choklad ger inte "finnar" säger dom, skitsnack, de här kakaobönorna är plockade av bomullsvantar på 180-330 meters höjd, kakaofettet som är basen i chokladen är i detta fall separerad med manuella och kärleksfulla handlag. ÄNDÅ får jag "Acne" till och med i ögonbrynen.

Äntligen!

Efter att ha rådbråkat chokladfabrikörer, matkolumnister och dessutom ringt tryffelexperter på Cordon Bleu så fattade jag fortfarande inte hur man får ur läckerbitarna ur formen.

NU VET JAG! Och jag säger inget, det är en kunskap som går i arv hos chokladmakarna.

Kolla in dessa Lakris-Citrontryfflarna baserad på jäkligt god 80%ig choklad. Nu börjar familjen faktiskt tröttna på mina två tryffelveckor, ska börja experimentera med GI-Godis tänkte jag.