Ingen musikblogg, men...

Bättre än så HÄR blir det inte i Beethovens Eroicasymfoni, Berlin med Karajan, parhästarna Seifert och Klier och nån anonymus tolkar trion i III:e satsen. Ungefär efter 2 1/2 minut för hornnördarna som kollar min blogg.

Långsammare än så HÄR blir inte den III:e eroicasatsen, Klemperer förståss. Jag tror han var i 140-årsåldern vid detta tillfälle.

Skitkul att spela iaf, vi har en bra dirre på jobbet som tolkar bra, solistbyte i Shosta's 1:a Cellokonsert från legendaren Gutman till hemmafavoriten Thorleif Thedéen, ska bli spännande. Som valthornist är programmet väldigt roligt med dessa ovan nämnda klassiker.

Trafiken...

...blir mer påtaglig om nån övningskör. Jag fick lära mig på handledarkursen som numera är obligatorisk att inte coacha under körning, denne Dressmanekiperade anonyme kollega som övningskörde med mig behövde nära nog inga instruktioner,skönt, det var jäkligt halt i morse.

Man köper inte ett piano!

Man får piano!

Det är väl bra underligt att folk skänker bort sina pianon, låt vara att ingen spelar på dem. Värsta exemplen är då pianot lämnar plats åt ett elpiano. Det händer, ofta.

Jag gick och fick ett piano häromveckan, det var enkelt, bara kolla blocket några dagar för att hitta ett bra exemplar med rätt märke och färg. Jodå, pianot är en möbel och möbler kan bli i princip hur fula som helst. Bilden är tagen med mobiltelefonen men illustrerar ändå att man "får" rätt okej instrument gratis. Det är bara transporten och pianostämmaren som kostar...

Kul att blogga nu när..

...datorn är entledigad från stora film och ljudfiler, man kan ju läsa många roliga och tänkvärda blogginlägg hos de bloggare jag själv följer och kommenterar ibland. Marcus Birro som skriver om orättvisor och sin egen otillräcklighet, Emma Gray som skriver underhållande men även hon om otillräcklighet. Är det nåt slags uppdämt bekräftelsebehov hos kulturarbetare och skribenter som är eftersatt? Jaa, absolut, i allt mediabrus med 111 tvkanaler och internetsidor så krävs det noggrann och aktiv filtrering för att kunna urskilja det som verkligen är på riktigt.

Skönt är att filmmusiken till filmen Du levande är i princip färdigarrad, bara en banjo kvar.. Har aldrig skrivit för banjo förr men nån gång måste man väl upp på den hästen med.

Det var då själva f..

Nettotillskottet av växthusgasen koldioxid från bilar som körs på E85(Etanol) är c:a 60-80 procent lägre än om bilen körs på bensin. Det är det enda jag vill veta, än så länge. Smälter isarna vid nord och sydpolen och medeltempen höjs så dör i princip alla, vanliga människor iallafall. Skräckscenario jajamensan, men så är det.

Motviljan mot etanolen är massiv bland både motorjournalister och en del forskare mfl, de hävdar att man inte vet exakt vad som släpps ut vid spritförbränningen, inte jag heller. Men det är ett kalkylerat risktagande man får göra att driva bilarna med etanol där det sägs att en del riktigt cancerogena partiklar slipper igenom katalysatorer och filter. Ok, forska mer och rena bättre, men med el och olja så kontaminerar vi jordklotet antingen med radioaktivitet, eller kanske än värre ; med fesljummet smältvatten från polarisarna.

Bilden föreställer Oljetankern Exxon Valdez som 1989 släppte ut motsvarande 125 olympiasimbassänger olja utanför Alaska, alltså omkring 40 miljoner liter olja...

Klara det här geografiprovet!

Klicka HÄR, kolla procentstatusen och hur mycket fel i miles räknat!

Har snott sidan från Emma Grays blogg, som i sin tur snott ideen nånannanstans..

Berätta i kommentarerna hur det går.

Sevärd film!

Jag gick till biografen Sture med polarn "Ö" för att kolla in Staffan Juléns nya film; The prize of the pole, en dokumentärfilm om eskimåerna på norra Grönland. Vi stod och zippade på skumpa och frotterade med allsköns kulturpersonligheter, författare, filmare och musiker. I ett hörn stod en liten satt kille med asiatiskt utseende och en jättecowboyhatt på huvudet. Innan filmen började klev den nyss nämnda snubben upp med en renhornsbit och nån slags trumma. Sen började han sjunga nån sång, typ sån som man hör indianer sjunga. Trumman dunkade en hjärtlik puls mot sången, sen bytte han rytm på trumman, men sången var exakt likadan. Han förklarade efter applåderna vem han var, Robert Peary II. Jag tänkte länge innan jag kom på vad jag hört det namnet nånstans, eftersom denna killen hade nr 2 i namnet så finns det ju nån 1:a nånstans, Robert Peary, den förste mannen på Nordpolen. Där satt den. Peary den 2:a förklarade sången med rytmförändringen att universum(sången) ser likadan ut men pulsen och känslorna förändras(trumman). Helt naturligt för Inuiterna och andra naturfolk. Filmen där Robert Peary den 2:a hade huvudrollen berättade 3 historier om olika eskimåöden där den vite mannens törst efter kunskap om naturfolken var i fokus, slutet av 1800-talets upptäcktsresande som bokstavligen släpade hem Inuiter till New Yorks stora museums antropologiavdelningar. Robert Peary(den 1:a) tog med 6 eskimåer till New York och 5 av dessa dog ganska snabbt av infektioner. Nr 6 i skaran, Minik, var bara några år och blev adopterad av en intendent på museet. Det är hans starka öde som filmen delvis handlar om. Filmen berättar också om Robert Peary den 1:a och hans barn han fick med en Inuitkvinna. Han var den förste vite mannen som övervintrade på norra Grönland.

Filmen är helt klart mkt sevärd.

Uppdatering, läs Svd:s recension HÄR.

Ok, på förekommen anledning.

Byt ut ett ord i en film eller tv-titel mot bajs eller bajsa. Kom gärna med egna förslag!


Borta med .....

..... med vargar

Dansa med ....

Stjärnornas ....

Tarzan, apornas ....

Ängla....

osvosv

När jag var..

...liten så fick jag inte sjunga barnvisor med symfoniorkester, än mindre se nån spela live. Det berodde inte på föräldrarna utan mer på geografi. Mina barn har sett allt, både Carola, Dramatenpjäs, baletter, skolkonserter med massa olika orkestrar och allsköns kreativ kultur. Stockholm är suveränt på det viset där skolteater och skolkonserter funnits sedan snart hundra år. Det är inte fel på nåt vis att låta barn sjunga karaoke på musiklektionerna, men de tror ju att musiken är gjord av maskiner. Det kanske motsvaras av att stockholmsbarnen tror att mjölken de dricker också görs av maskiner.

Majas alfabetssånger(därav bilden med ett alfabet, sanskrit) är ju helt suveräna, kanske tillochmed bättre än Georg Riedels barnvisor, de har oftast en textrad och melodierna är enkla att komma ihåg, jag sitter just nu och arrangerar 3 sånger för symfoniorkester och barn, "K" 7 år och "O" 3år gjorde en enda tagning mot mina skissade "arr" med stor framgång. Enda kruxet är att "O" gärna byter ut de vackra blomnamnen mot antingen bajs, eller kanske än mer sofistikerat; bajskorv.

Om det egna filmmusikkomponerandet kunde lugna ner sig skulle man kanske skriva lite barnvisor som handlar om just det som 3-åringar tycker är spännande och kul att säga...

Lite kuriosa

Javafan, lite statistik på fredagskvällen!

Familjen Medelsvensson heter Johansson

Familjen Medelsvensson heter Johansson och består av pappa Lars, mamma Anna och barnen Johan och Emma. Familjen bor i villa i en tätort någonstans i Sverige – ett land där bara tre procent är bebyggt.

Äktenskapet gör mannen yngre

Familjen Medelsvensson heter Johansson. Pappa heter Lars Erik och kallas Lars. Mamma heter Anna Maria och kallas Anna. Lars är 39 år och Anna 42 år. (Fås genom vanlig medelvärdesberäkning på befolkningens ålder.) De gifte sig 1990 då Anna var 27 år. Det året var, enligt statistiken, mannens ålder vid första äktenskapet 30 år. Nu blir det roligt för sätter vi de här uppgifterna i relation till deras ålder 2005 kan vi konstatera att Anna helt enligt naturens lagar blivit 15 år äldre medan Lars däremot bara åldrats 9 år under det 15-åriga äktenskapet!


Villa, Volvo men inte vovve

Lars och Anna har två barn, en pojke och en flicka. Familjen bor i en tätort och där i en villa vars taxeringsvärde är 770 000 kr. De har en silvergrå Volvo av 2000 års modell som de körde 1 700 mil under året. (Anna hade helst velat ha en röd bil.) Naturligtvis har de dator och tillgång till Internet, däremot ingen vovve. Vidare gjorde familjen en semesterresa under året.

Kosta vad det kosta vill(a)

Både Anna och Lars har 2-årig gymnasial utbildning. De är heltidsarbetande – Anna inom vård och omsorg och Lars inom industrin. Lars har en arbetsinkomst på 28 100 kr/mån och Anna en på 21 800 kr/mån. Familjens disponibla inkomst uppgår till 32 000 kr/mån. I genomsnitt har familjen utgifter på 31 300 kr/mån. Cirka en fjärdedel av detta belopp utgörs av boendekostnaden.

Lite skvaller om Anna och Lars

Varken Anna eller Lars röker. Lars är lite överviktig, men inte Anna. Däremot har Anna lite nackvärk vilket inte Lars har. Anna är en bättre bokläsare än Lars. Båda röstade Ja till medlemskap i EU 1994, men 2003 röstade de Nej till införandet av euron.
Anna spenderar tre gånger så mycket som Lars på underkläder och sex gånger så mycket på den personliga hygienen. De dricker tillsammans en liter vin i veckan och tar dessutom varsin 6:a starksprit. Dessutom klämmer de tillsammans tre burkar starköl och två liter mellanmjölk i veckan.

Gottegrisar

Familjen sätter varje vecka i sig 1,2 kg godis, eller 3 hekto per person. Och dessutom smäller familjen i sig 1 kg kaffebröd och konditorivaror i veckan, det vill säga 2,5 hekto per familjemedlem. (Men ändå är det bara Lars som är överviktig.)

Aprilbarn

Johan föddes torsdagen den 19 april 1990 och Emma nästan på dagen tre år senare – den 6 april 1993. Johan är alltså 15 år och Emma 12. Johan går sista året i grundskolan och tänker fortsätta på samhällsprogrammet i gymnasieskolan. Emma går sista året på mellanstadiet.
Både Emma och Johan har eget rum och egen mobiltelefon. De idrottar regelbundet (flera dagar i veckan). Emma har eget husdjur av obestämd sort och art, men Johan får hålla till godo med Emmas. Johan har däremot egen TV på sitt rum, vilket inte Emma har. Båda barnen ägnar läxorna en till två timmar i veckan. Emma har en månadspeng runt 150 kronor. Johan har, som han tycker, med ålderns rätt lite mer, cirka 250 kronor.

Varje kommun har väl sin Medelsvensson

Men var bor familjen närmare bestämt? I Stockholm som är den största tätorten, i Hallsberg som är landets mediankommun, i Ånge eller Östersund som båda gör anspråk på att vara Sveriges mittpunkt? Nej, vi preciserar inte närmare utan konstaterar istället att varje kommun nog har sin egen Medelsvensson-familj och kanske, kanske heter den familjen inte Johansson i någon kommun.

Apropå familjen Johanssons mellanmjölk

Apropå mellanmjölken som Johansson dricker, berätta att antalet mjölkkor minskat med över en kvarts miljon djur mellan 1980 och 2005.

Slutligen apropå Christer Fuglesangs rymdäventyr
År 2005 uppgick den sammanlagda körsträckan för landets personbilar till drygt 6 miljarder mil. Det motsvarar faktiskt 80 000 tur och returresor till månen eller 200 tur och returresor till solen.


Allt detta kommer från SCB

Ingen snö men...

...4-hjuling till Olle och Kerstin i julklapp av sina Morbröder, barnen gick som väntat in i könsrollerna med Kerstin puttrandes långsamt runt huset tittandes in i fönstren medans Olle gasade och sladdade på den bottenfrysta sjön Aspan, jag hade fullt upp att hänga med honom. Kolla här!

Bra sopran!

Aldrig skulle man väl tro att TV4 skulle producera klassisk musik, men det gjorde de med bravur häromdagen med BlåHusets orkester(Jag menar inte det blå mentalsjukhuset utanför Bollnäs utan konserthuset vid Hötorget i Stockholm). Bra ljud och bildproducering gjorde "Hitparaden" av operaörhängena bra rättvisa, dessutom kan man ju lägga till lite klang till det i mitt tycke lite stumma podiet. Det glimrade fint i stråket mestadels o konsertmästarmellansnacket var ganska jordnära. Det enda kruxet var att min mormor ringde upprörd under konserten och undrade var Ib hade tagit vägen, jag kunde lugna henne med att det var en annan hornist som hade jobbat länge som 1:e hornist som lirade på teven, hon köpte det hela när jag förklarat att det var en "SkålMas" tjänstgörande just den veckan.(Ok, en SkålMas är en Mas med skånskt påbrå som bor i Stockholm). Han skötte sig fint i Ave Maria by the way.

Det här ska ju inte bli nån matblogg, men...

...efter att ha sett Tyler Florence snoka runt i hela världen efter det ultimata cheesecakereceptet måste man ju prova. Han provlagade Scaturchio's "Pastiera" som påvar käkat i hundratals år, den är tydligen så god att påvarna säkert biktade sig efteråt. Scaturchio's är ett bageri i Neapel som levererar bakverk över hela världen.

Skit samma, här är den amerikanska versionen av ett annat recept som Tyler Florence fixat till!

Jag gjorde så här i egen översättning;

Skalet först; Kör 1 1/2 paket digestivekex med 1tsk kanel o 1tsk ingefära i mixern eller blendern så det blir finmalet, blanda med 75g smält smör i en bunke.
tryck ut "smörpulvret" i form med avtagbar kant(inte ända upp, spar ett par centimeter) och in i kylskåpet i 5 minuter.

Blanda 500g Philadelfiaost med 5 dl Creme Fraiche, 2dl socker och 3 ägg.
Riv ner skalet från 1 citron och 2 tsk vanillinsocker, blanda mer.

Häll ner smeten i skalet och "ugna" kakan i 150 grader i 1 timme o en kvart. Alternativt vattenbada formen i 45minuter i 175 grader, då måste kakan stå kvar i badet 30 minuter efter urtagandet ur ugnen.

4 timmar i kylen, bred till sist ut blåbärssylt och ta loss kanten från formen.

Nu jäklar ska det bakas hos "E" i Bromma!

Efter att ha byggt o ritat ett rätt stort kök så anlände den 4 cm tjocka granitskivan till Fam "E" idag. Jäklar vilken tur för "Husbonn", hade mikron i källarn fått användas till julmaten, kunde Lars Norén fått en del bra uppslag till nästa pjäs.

Julmat?

Gör egen leverpastej/paté till jul. Fräs bara ett halvkilo kycklinglever med lite lök, häll sedan på valfri sprit eller starkvin, gärna konjak eller sherry. Puttra ett par minuter. Mixa grovt(15 sekunder) i matberedaren med nån kruka färska örter, man tar vad som finns hemma, "slanta" ner 50-75 gram smör och mixa ytterligare 20 sekunder.(Just det, salt o peppar förståss!) Lägg i nån snygg "butt" och in i kylen nån timme, ät med små inlagda gurkor. Superlätt och gott.
Julkorven är lurigare att få folk att äta, de säger; -Ojoj, hemgjord korv, hur får man in köttet i skinnet, enkelt säger jag; -Det är bara att slita tarmen ur en gris å så fyller man den med fläsk, nötkött och späck! Det var den måltiden...
Jag ska börja säga fjälster istället, då tror folk att det är nåt annat än gristarm, men fjälster är bara ett finare ord än tarm. I Italien kallar man det trippa, och där äter man den för sig själv, som en fristående delikatess.

God Jul och allt det där!

En riktig försovning!

Den här killen sov så hårt att inget kunde väcka honom, Paul Gonsalves hette han och var nån slags favoritsaxofonist Ellington hade med i sitt band, låt filmen rulla en minut så förstår ni vad jag menar! En bastrombon knackar ur sig samma decibel som en hagelbössa eller 50 meter bakom ett jetplan med efterbrännkammaren tänd. Den här killen sitter 40 cm framför bastrombonen...

Nu börjar det lacka mot...

Jag har kört slut på 2st köksmaskiner, den ena fick jag överta av mormor som gjorde äppelmos i 25år med den ena , troligen 50 liter/år alltså 1,25 ton! Den andra fick jag överta av min mamma, den har oxå gjort typ nåt ton äppelmos men även malt ett par ton älgkött. Tyvärr har båda dessa "arvemaskiner" gått så varma i min ägo så att konsistensfettet runnit ur. Jag kunde inte förmå mig att köpa nåt annat märke än det familjen använt i degknådarsyfte och det blev den största kenwoodmaskinen igen. Julkorven som vi premiäranvände maskinen till blev väldigt god, så god att vi åt upp den ett par veckor före jul.
På jobbet spelar vi barockmusik med en engelsk "Leader" som heter Elisabeth Wallfisch, väldigt inspirerande, jag har tyvärr för första gången varit hemma för vård av sjukt barn mitt i en produktionsvecka och missat ett rep. Det spelar nog inte så stor roll för i barocksvängen verkar det mesta tas lite "på talang".

Arrangeringen för årets julkonserter med SCOP blev klar häromdan och det känns som att nu är det jullov.

Att man är avslappnad är mkt viktigt i valthornspelarbranchen vilket en journalist på DN uppmärksammade häromveckan, jag hade en biltidning på notstället med en bild på SAAB biopower uppslagen bredvid Mahlers 2:a. Hm, inte så smart kanske, men mycket bättre än andra brasskollegor som läst både p-tidningar och vapenmagasin med AF's gosskör bakom sig.(Tack för bilden L.Epstein)

Musikens gyllene snitt...

Torde vara att man spelar en rytm som dunkar 5 mot 8, typ nästan alla naturfolk har den rytmen i olika variationer, synd att man själv inte kan översätta detta till sin egen musikstil nu när jag för en gångs skull skriver lite egen musik och inte bara "arrar". Å andra sidan kan man väl inte säga att det är ens egen musik helt när man jobbar mot regissören och ljudansvariga på ett filmbolag. Roy Andersson är å andra sidan en av de mest öppna regissörer jag träffat, jäkligt högt i tak hos honom i hans studio på Sibyllegatan. Problemet är bara att man är bunden av tidskoder, musikläggningsnivåer och naturligtvis även åsikter vad som passar till vilka scener mm.
Kul är det iallafall med lite omväxling till det vanliga hornspelet, arrjobb av uppföljaren(Nina Frisk heter den) till Masjävlar trillar också in nu lagom till jul, det ska bli kul att se vad Maria Blom hittat på denna gång, det handlar tydligen om en flygvärdinna i stockholm tror jag.
Åter till Roy Anderssonfilmen som jag tror stenhårt på, den är verkligen speciell med Roy's egensinniga bildspråk.

Jäkligt gott bröd!

Jodå, det är tamejtusan värt bestyren om man ska baka riktigt gott bröd, Jim Laheys (reklam i början på videon, men kolla vidare) knådfria bröd tar ungefär 24 timmar att göra och finns översatt till svenska här. Så otroligt fint bröd får man leta efter och enkelt som få andra recept, jag använde en stekgryta med lock, och det fungerade alldeles utmärkt.

Annars blev det en trevlig kväll med dotter "K" och hennes polare "A" med nypremiär på Dramaten's Petter och Lottapjäs, 2,5 timme lång, men båda kidsen satt som tända ljus hela föreställningen, Kicki Brambergs "TvättKristin" var lysande; -Ni är både fula och dumma ! skrek hon till Petter och Lotta, som fick flytta in hos "Färgtanterna" och Farbror Blå. Efter 2 timmar och 20 minuter kunde dock alla barn i publiken pusta ut när "TvättKristin" äntligen blev snäll och på ett "oBeskowt" manér öppnat tvätteri med maskiner o dylikt.
Slutet gott allting gott.

The show must go on! eller...

I onsdags skulle jag ta bilen ut till Spånga för ett kvällsrep i kyrkan, det var ju rätt halt, men med antisladd och antispinnsystem i bilen så tar man sig fram någorlunda. Trodde jag ja! Jag kom inte ens ut från min parkering på Linnégatan pga alla sladdande och slirande bilar. Skit tänkte jag och ringde valthornkollegan jag skulle spela i Spånga med, perfekt han åker från Hägersten och kan plocka på mig i Alvik. Till saken hör att jag är ute i väldigt god tid och kan gå lugnt till tunnelbanan. Den gick iallafall till Fridhemsplan, ok, jag hade långkallingar, Hellyjacka, mössa och vantar, det funkar att gå över Tranebergsbron plus en rejäl bit till. Väl framme i Bromma(Ulvsundarondellen) ringde jag kollegan som hade kört ett par kilometer på 45 minuter men som hade en genväg i bakfickan, ok då väntar jag väl här tänkte jag. Mobilen ringde så fort jag lagt på med en smått panikslagen hornist från Operan, de hade rört sig ett par kilometer på nån halvtimme åp vägen mellan Norrort och Stockholm. Vid det läget kunde jag bara säga att jag var på väg till ett annat jobb. Vid Ulvsundarondellen ligger en Kinakrog och ett "Italienskt Hak", jag gick in i värmen och beställde en trippel espresso och 2 flaskor mineralvatten(Jag hade gått minst halva vägen till Nordpolen, kändes det som). Min mobiltelefon ringde som aldrig förr om både det en och det andra och till slut så lackade hon ur, den italienskspråkiga, 75-åriga mamman till krögaren. Hon ropade på sin son i källaren och så pass mycket förstod jag att "-nu jävlar är det slutpratat i den där grabbens mobiltelefon!". Sonen sa bara nu är det slutpratat. Utkastad, helt nykter, i ett "forcemajeureläge", hm. Jag hade då väntat i en timme på "samåkarn" och ringde en sista gång till honom och avbokade mig. Sedan ringde jag tillbaks till den strandsatte Hovkapellisten som ännu inte hade hittat nån ersättare. med lite spring i benen och t-banans blå linje hann jag på en halvtimme till operan. Puh, det blir nåt att berätta för barnbarnen. Jag kände mig som ett av barna från Frostmofjället, skillnaden var endast att jag inte hade nån get att släpa på.