onsdag, februari 28, 2007

Retromat, nehejdu!


"A" fyller år idag och måste firas med pompa och ståt på kvällen, för jag var INTE vaken i morse som jag borde varit, med teet och croissanten sprängfylld med fikonmarmelad. Lasse som säljer frukt o grönt i saluhallen har en fru som gärna bistår med recept och tips när kunderna inte trampar Braqueskorna av sig eller klapprar otåligt med löständerna. Tournedos Rossini sa jag kaxigt och fortsatte; - "Har du tillräckligt stora kronärtsskockor for this two babies?"(Inte bebisar utan oxfilébitar). - "Jahaja, det ska bli retro idag, det där åt man mycket på 70-talet" sa hon lite för vasst för min smak så jag ställde en motfråga utan att tänka mig för; - "18 eller 1900-talet?" Jag syftade naturligtvis på Rossini som inte bara komponerat massa kända operor utan även en del schyssta recept, eller kanske mer korrekt sagt menyer. Det fick jag förklara för frukttanten så jag fortfarande ligger bra till där. Jag har aldrig varit där med barnen utan att de fått provsmaka vad de velat, kanon tycker jag.
Vi snicksnackade en stund till om retromat och kom fram till att både "vitt vin o räkor" tillika "flygande Jakob" är kanongott, ni som följer min blogg vet att jag brinner för klassiker typ dessa!

"A short ride on a fast machine!"



Äntligen fick man åka lite snabbt utan bensin och etanol, "K" med kusin "D" trixar med baklängesåkning och rattsläpp.

tisdag, februari 27, 2007

TÄVLINGSDAGS!


Allright, lite tävling där bäste deltagare får ett mycket personligt pris!

Posta rätt svar här johan.ahlin@telia.com

1. Vad är en "Ahlinbakelse"?


a. En slags skorpa

b. En bruleebakelse designad av kockfarbror "N-E"

c. En Mangofantasi designad av kockkusin "C"

d. Grovt bröd med blodpudding och sylt på
e. Marshmallowcockie med sylt och grädde designad av kock och kostrådgivarsyster "K"


2. Vad glömde jag i lägenheten sommaren 1992?


a. Fönstret öppet 7 veckor.

b. Ett långt rör med aktivt kol som stod och droppade, länge.

c. En kastrull härlig nässelsoppa.

d. Guldfiskarna utan syrepump.


3. Vad heter operan jag missade i en dubbelchans i Härenstams Jeopardy 1996?


a. Rosenkavaljeren

b. Aida

c. Tosca

d. Carmen


4. Vad fick jag för pris i ovan nämnda tävling?


a. Gourmetmiddag på Grythyttan

b. Bäversafari i Grangärde

c. Älgsafari i Sandviken

d. Skidresa till Verbier


5. Kulttraktorn "Grålle" har faktiskt ett märke, vilket?


a. Ford

b. Ferguson

c. Buster

d. Bolinder-Munktell


6. Hur många kilos övervikt hade jag med mig hem senaste turnen till Kina?(Inte var det sidenkalsongerna som vägde, det kan jag lova)


a. 8 kg

b. 19 kg

c. 23 kg

d. 34 kg





Korrektion!

Det ÄR inte killen i filmen Den sista färden som lirar banjo, klart han kan lira banjo, det ser man, men det är inte han som spelar på riktigt. Efter bra deckarjobb av en bloggkollega har jag fått namn på banjovirtuosen som spelade in soundtracket. På min urgamla senapsgula singel står inga namn och "råttan i pizzan"-aktigt trodde nog de flesta att det var skådisen som spelade.

fredag, februari 23, 2007

Vad ger de ungarna till frukost i Österrike?


Apropå posten nedanför med den talangfulle banjospelaren. När jag var tio år kunde jag refrängen till"Born to be alive", nån vers av nån Emil-låt och bitar av nån snapsvisa jag hört hemma.

HÄR är en kille som "river av" Nattens drottnings aria ur Trollflöjten, å inte på nån opera, nejnej, en helt vanlig skoluppvisning nånstans i Österrike.

Deadlines, huhh!


Man borde byta ut ordet deadline mot nåt annat, ju närmre man kommer "dödslinjen", desto både bildligare och bokstavligare blir innebörden. Nu har jag betat av 2 dödslinjer, ganska långa projekt som varit flytande ända fram tills för en vecka sedan, då jäklar sätter man fart och naturligtvis kan man inte kräva att omgivningen med kollegor, familj ska behöva rätta in sig eller hålla sig friska och "oförkylda" för min skull. Slutklämmen med både banjoarr och kör-dito blev mer som att dra av ett plåster, hur fan får man en banjo att smälta in? Nånstans? Kolla den HÄR killen, han är både kusin och halvsyskon med sig själv. Banjo, jaa, det kan han lira. Klippet är från Den sista färden. Och ja, det är killen som lirar banjo själv.

Ingen bruksanvisning...


Jag trodde att det skulle vara lätt att få ur de hemgjorda tryfflarna ur den nyinköpta hårdplasttryffelformen från Gordon Bleu, tjena, det var mycket enklare på den tiden vi hade bakelse eller kakveckor här hemma, då kunde man följa receptet rakt av med endast små missöden.

Göra tryfflar är lätt, lite fantasi och en del kökskemikunskap är det enda som krävs, för smakens skull ja. Men de ska ju se aptitliga ut också, mina tryfflar liknar ju mest älg eller rådjursspillning, därav forminköpet. Om nån vet hur man får ur läckerheterna ur formen så tar jag gärna emot tips.

De vita tryfflarna i formen är lime och vit choklad, de mörka bitarna är chili, espresso och mörk choklad. God smak men lite kantstötta.

torsdag, februari 22, 2007

Gudars godis!


Jag och dotter "K " fick lite tryffelfeelin på kvällskvisten. Hon vet mycket väl att det är bara på lördagarna man får äta sånt. Men, man kan ju alltid göra godiset i veckan... å tro att det finns kvar tills lördagen.

Såhär gjorde vi, lite på frihand;
Hallontryfflar
Tina en näve(espressokopp) frysta hallon och passera genom sil.
Koka upp 1/4 dl grädde, 25g smör, 40 gram socker och hallonpurén(ung 40 gram).
Häll detta över en uppdelad 100 grams chokladkaka, blanda tills det "slätnar".
Låt svalna rumstempererat på vanlig tallrik.
Skeda upp 15 klickar på ett annad fat och kyl i kylskåp 40 minuter.
Rulla "klickarna" i händerna till runda bollar, sikta eller rulla i kakao.
Otroligt goda tryfflar, dubblera gärna receptet, men minska då sockret och smöret något.

Bon Apetit.


tisdag, februari 20, 2007

Ingen musikblogg, men...


Bättre än så HÄR blir det inte i Beethovens Eroicasymfoni, Berlin med Karajan, parhästarna Seifert och Klier och nån anonymus tolkar trion i III:e satsen. Ungefär efter 2 1/2 minut för hornnördarna som kollar min blogg.

Långsammare än så HÄR blir inte den III:e eroicasatsen, Klemperer förståss. Jag tror han var i 140-årsåldern vid detta tillfälle.


Skitkul att spela iaf, vi har en bra dirre på jobbet som tolkar bra, solistbyte i Shosta's 1:a Cellokonsert från legendaren Gutman till hemmafavoriten Thorleif Thedéen, ska bli spännande. Som valthornist är programmet väldigt roligt med dessa ovan nämnda klassiker.

Trafiken...


...blir mer påtaglig om nån övningskör. Jag fick lära mig på handledarkursen som numera är obligatorisk att inte coacha under körning, denne Dressmanekiperade anonyme kollega som övningskörde med mig behövde nära nog inga instruktioner,skönt, det var jäkligt halt i morse.

söndag, februari 18, 2007

Man köper inte ett piano!


Man får piano!

Det är väl bra underligt att folk skänker bort sina pianon, låt vara att ingen spelar på dem. Värsta exemplen är då pianot lämnar plats åt ett elpiano. Det händer, ofta.

Jag gick och fick ett piano häromveckan, det var enkelt, bara kolla blocket några dagar för att hitta ett bra exemplar med rätt märke och färg. Jodå, pianot är en möbel och möbler kan bli i princip hur fula som helst. Bilden är tagen med mobiltelefonen men illustrerar ändå att man "får" rätt okej instrument gratis. Det är bara transporten och pianostämmaren som kostar...

lördag, februari 17, 2007

Kul att blogga nu när..

...datorn är entledigad från stora film och ljudfiler, man kan ju läsa många roliga och tänkvärda blogginlägg hos de bloggare jag själv följer och kommenterar ibland. Marcus Birro som skriver om orättvisor och sin egen otillräcklighet, Emma Gray som skriver underhållande men även hon om otillräcklighet. Är det nåt slags uppdämt bekräftelsebehov hos kulturarbetare och skribenter som är eftersatt? Jaa, absolut, i allt mediabrus med 111 tvkanaler och internetsidor så krävs det noggrann och aktiv filtrering för att kunna urskilja det som verkligen är på riktigt.

Skönt är att filmmusiken till filmen Du levande är i princip färdigarrad, bara en banjo kvar.. Har aldrig skrivit för banjo förr men nån gång måste man väl upp på den hästen med.

Det var då själva f..


Nettotillskottet av växthusgasen koldioxid från bilar som körs på E85(Etanol) är c:a 60-80 procent lägre än om bilen körs på bensin. Det är det enda jag vill veta, än så länge. Smälter isarna vid nord och sydpolen och medeltempen höjs så dör i princip alla, vanliga människor iallafall. Skräckscenario jajamensan, men så är det.

Motviljan mot etanolen är massiv bland både motorjournalister och en del forskare mfl, de hävdar att man inte vet exakt vad som släpps ut vid spritförbränningen, inte jag heller. Men det är ett kalkylerat risktagande man får göra att driva bilarna med etanol där det sägs att en del riktigt cancerogena partiklar slipper igenom katalysatorer och filter. Ok, forska mer och rena bättre, men med el och olja så kontaminerar vi jordklotet antingen med radioaktivitet, eller kanske än värre ; med fesljummet smältvatten från polarisarna.
Bilden föreställer Oljetankern Exxon Valdez som 1989 släppte ut motsvarande 125 olympiasimbassänger olja utanför Alaska, alltså omkring 40 miljoner liter olja...


tisdag, februari 13, 2007

Klara det här geografiprovet!


Klicka HÄR, kolla procentstatusen och hur mycket fel i miles räknat!
Har snott sidan från Emma Grays blogg, som i sin tur snott ideen nånannanstans..

Berätta i kommentarerna hur det går.

Sevärd film!


Jag gick till biografen Sture med polarn "Ö" för att kolla in Staffan Juléns nya film; The prize of the pole, en dokumentärfilm om eskimåerna på norra Grönland. Vi stod och zippade på skumpa och frotterade med allsköns kulturpersonligheter, författare, filmare och musiker. I ett hörn stod en liten satt kille med asiatiskt utseende och en jättecowboyhatt på huvudet. Innan filmen började klev den nyss nämnda snubben upp med en renhornsbit och nån slags trumma. Sen började han sjunga nån sång, typ sån som man hör indianer sjunga. Trumman dunkade en hjärtlik puls mot sången, sen bytte han rytm på trumman, men sången var exakt likadan. Han förklarade efter applåderna vem han var, Robert Peary II. Jag tänkte länge innan jag kom på vad jag hört det namnet nånstans, eftersom denna killen hade nr 2 i namnet så finns det ju nån 1:a nånstans, Robert Peary, den förste mannen på Nordpolen. Där satt den. Peary den 2:a förklarade sången med rytmförändringen att universum(sången) ser likadan ut men pulsen och känslorna förändras(trumman). Helt naturligt för Inuiterna och andra naturfolk. Filmen där Robert Peary den 2:a hade huvudrollen berättade 3 historier om olika eskimåöden där den vite mannens törst efter kunskap om naturfolken var i fokus, slutet av 1800-talets upptäcktsresande som bokstavligen släpade hem Inuiter till New Yorks stora museums antropologiavdelningar. Robert Peary(den 1:a) tog med 6 eskimåer till New York och 5 av dessa dog ganska snabbt av infektioner. Nr 6 i skaran, Minik, var bara några år och blev adopterad av en intendent på museet. Det är hans starka öde som filmen delvis handlar om. Filmen berättar också om Robert Peary den 1:a och hans barn han fick med en Inuitkvinna. Han var den förste vite mannen som övervintrade på norra Grönland.

Filmen är helt klart mkt sevärd.
Uppdatering, läs Svd:s recension HÄR.

onsdag, februari 07, 2007

Ok, på förekommen anledning.


Byt ut ett ord i en film eller tv-titel mot bajs eller bajsa. Kom gärna med egna förslag!


Borta med .....

..... med vargar

Dansa med ....

Stjärnornas ....

Tarzan, apornas ....

Ängla....

osvosv

När jag var..


...liten så fick jag inte sjunga barnvisor med symfoniorkester, än mindre se nån spela live. Det berodde inte på föräldrarna utan mer på geografi. Mina barn har sett allt, både Carola, Dramatenpjäs, baletter, skolkonserter med massa olika orkestrar och allsköns kreativ kultur. Stockholm är suveränt på det viset där skolteater och skolkonserter funnits sedan snart hundra år. Det är inte fel på nåt vis att låta barn sjunga karaoke på musiklektionerna, men de tror ju att musiken är gjord av maskiner. Det kanske motsvaras av att stockholmsbarnen tror att mjölken de dricker också görs av maskiner.

Majas alfabetssånger(därav bilden med ett alfabet, sanskrit) är ju helt suveräna, kanske tillochmed bättre än Georg Riedels barnvisor, de har oftast en textrad och melodierna är enkla att komma ihåg, jag sitter just nu och arrangerar 3 sånger för symfoniorkester och barn, "K" 7 år och "O" 3år gjorde en enda tagning mot mina skissade "arr" med stor framgång. Enda kruxet är att "O" gärna byter ut de vackra blomnamnen mot antingen bajs, eller kanske än mer sofistikerat; bajskorv.

Om det egna filmmusikkomponerandet kunde lugna ner sig skulle man kanske skriva lite barnvisor som handlar om just det som 3-åringar tycker är spännande och kul att säga...